Nu är jag tillbaka på bloggen efter ett långt uppehåll. Tyvärr har min kompis Linus lämnat oss efter nästa 15 år. En fantastisk hundkompis som alltid var lik glad och förväntansfull när husse kom hem. Så mycket kul vi har haft, min vän och jag, genom åren. Du var en tålmodig flockmedlem som visste hur nya hundar som kom in i familjen borde bete sig. När Flisa kom, en rödhårig livsglad tax, som ville styra och ställa så hanterade du henne galant. Tyvärr gick hon bort för tidigt i cancer. Då kom lilla Tindra en Cavalier King Charles Spaniel. Med en sprudlande glädje ville hon leka när du över 12 år gammal kanske ville vila din kropp efter en skogspromenad. Aldrig några hårda tag från din sida trots hennes envetenhet. Du blev snarare som ung på nytt. Så blev du 13 år och fick då ytterligare en hundkompis när du och Tindra hade hittat er rytm. En Border Collie valp gick igenom huset som en tromb. Vi fick lite att bita i och du verkligen jobbade med alla tänkbara signaler för att hjälpa till i flocken att lugna yrvädret, som bara älskade dig och gjorde allt för att få fart på dig. Och visst ville du så gärna och du sprang och lekte med dina tjejkompisar ända in i det sista trots att lederna värkte. Men ögonen strålade av lycka efter varje rush du gjorde.

Nu springer du och Flisa ikapp där solen alltid lyser och ängarna är evigt gröna, i hundarnas himmel. Och vi som är här kommer alltid ha er hos oss.